Kungsleden März 2010 - Von Kaitumjaure nach Vakkotavare
|
||||||||||||||||||||||
![]() |
![]() |
Dienstag, 23. März 2010
An Stelle der ausgefallenen Tour auf den Kebnekaise besteigen wir heute den Sanjarcohkka. Für mich ist dies der idealste Skigipfel der Region. Gleich hinter den Kaitumjaurehütten beginnt die Steigung, kurz im Birkenwald und dann im offenen Gelände. Nach ca. einer Stunde erreicht man die Schulter auf ca. 1000 m. Der Grat legt sich dann zurück, über steile Hänge erreicht man den Gipfel auf knapp 1600 m. Die Schweden sind an präzisen Höhenangaben nicht so interessiert. Der schöne Gipfel ist nicht ausgemessen. Wie immer begeistert die Abfahrt, Ueli kann im weiten Gelände seine schönen Telemarkschwünge demonstrieren.
Zum ersten Mal in diesen Tagen scheint meine Kamera unter der Kälte zu leiden. Aus rätselhaften Gründen sind plötzlich alle Daten zurückgestellt. Ich muss Sprache, Datum, Zeit usw. neu eingeben, als hätte ich die K-7 oben auf dem Sanjarcohkka gekauft. Hauptsache ist, dass ich ohne Einschränkungen fotografieren kann.
Mittwoch, 24. März 2010
Wie üblich überschreiten wir auf dem Weg nach Teusajaure den Urtticohkka. Oben am steilen Gipfelhang liegt sehr viel Triebschnee, wiederum ist Vorsicht geboten. Die Abfahrt ist dann wieder wie oft gehabt: Pulverschnee, endloses Kurzschwingen im weniger steilen Gelände, zum Abschluss akrobatisches Kurven um Birkenstämme mit gelegentlichem Einfädeln. Die Abfahrt endet direkt vor den Teusajaurehütten. In der Sauna sind wir in Gedanken schon auf der Heimreise. Wenigstens heute abend riechen wir alle gut und hoffen, dass dem morgen auch noch so sei.
Donnerstag, 25. März 2010
Heute ist Temperaturrekord. Das Thermometer zeigt minus 28, beim Hüttenwart sogar minus 31 Grad an. Wir haben einige Mühe, die Felle aufzukleben.
Vor unserem Ziel Vakkotavare ist nochmals ein ausgedehntes Kahlfjäll zu überschreiten. Nach der Überquerung des Teusajaure steigt es im dichten Birkenwald gleichmässig an. Leider zeigt sich heute das schöne Schneehuhn vom März 2008 nicht. Wir ziehen hoch an die Flanke des Rahpattjårro hinauf, um möglichst weit auf das Plateau hinausfahren zu können. Heftiger Gegenwind beeinträchtigt dann unser Vorhaben. Vor der steilen Abfahrt machen wir eine letzte Rast. Als wäre 1. April will man mir weis machen, wir würden jetzt nochmals die Felle aufkleben. Ich bin jetzt doch ein bisschen müde, glaube diesen Schmarren und ärgere mich. Humor muss sein - schlussendlich freue ich mich sehr, unten in Vakkotavare anzukommen. In 11 Tagen zwei kleine Stürze, keine Blasen, alles im grünen Bereich, dafür bin ich dankbar.
Tisdagen den 23 Mars 2010
Vi klättra i stället för det misslyckade tur till Kebnekaise vi idag Sanjarcohkka. För mig är detta den mest idealiska fjälltopparna i regionen. Precis bakom Kaitumjaurestugorna börjar planen, bara i en björkskog och i öppen terräng. Efter ungefär en timme att passera axeln ca 1000 m. Åsen ställer tillbaka då, över branta sluttningar att nå toppen på nästan 1600 m. Svenskarna är av exakt vilken höjd information är inte så intresserad. Den vackra topp inte mäts. Som alltid inspirerar kan avresa Ueli visa i de allra terrängen sin fina telemark varv.
För första gången i min kamera dessa dagar verkar lida av kylan. För mystiska skäl sätts plötsligt tillbaka alla data. Jag har att välja det språk, datum, tid, och så nytt, skulle jag ha köpt K-7 på toppen av Sanjarcohkka. Huvudsaken är att jag kan skjuta utan begränsningar.
Onsdag 24 Mars 2010
Som vanligt, passerar vi på väg till Teusajaure Urtticohkka. Uppe på den branta sluttningen toppmötet är mycket driven snö, åter vara försiktig. Avfärden sker igen som vanligt ofta: pudersnö, ändlösa kort vänder på mindre brant terräng, i slutet akrobatiska kurvor genom enstaka björktimmer med trådning. Avgång slutar precis innan Teusajaurestugorna. I bastun, tänker vi redan på väg hem. Åtminstone vi i kväll luktar allt gott och hoppas att framtiden var aldrig så.
Torsdag 25 Mars 2010
Dagens temperatur rekord. Termometern visar minus 28 grader. Vi måste hålla vissa svårigheter i skinn.
Innan vårt mål Vakkotavare Kahlfjäll är återigen en längre pass. Efter att ha korsat Teusajaure det stiger i den täta björkskogen på jämnt. Tyvärr visar idag den vackra ripa inte från mars 2008. Vi drar upp till kanten av Rahpattjårro upp till så mycket som möjligt att komma ut på platån kan. Fierce motvind kommer att påverka vår plan. Innan den branta nedstigningen gör vi en sista paus. Som skulle vara 1 April vill ge mig bevis, skulle vi nu återigen fästa skinn. Jag är fortfarande lite trött, irriterad och tycker magar. Humor måste vara - äntligen är jag mycket ner att komma till Vakkotavare. På 11 dagar, två små krascher, inga bubblor, till de gröna, men jag är tacksam.
Bericht in vier Teilen
An Stelle der ausgefallenen Tour auf den Kebnekaise besteigen wir heute den Sanjarcohkka. Für mich ist dies der idealste Skigipfel der Region. Gleich hinter den Kaitumjaurehütten beginnt die Steigung, kurz im Birkenwald und dann im offenen Gelände. Nach ca. einer Stunde erreicht man die Schulter auf ca. 1000 m. Der Grat legt sich dann zurück, über steile Hänge erreicht man den Gipfel auf knapp 1600 m. Die Schweden sind an präzisen Höhenangaben nicht so interessiert. Der schöne Gipfel ist nicht ausgemessen. Wie immer begeistert die Abfahrt, Ueli kann im weiten Gelände seine schönen Telemarkschwünge demonstrieren.
Zum ersten Mal in diesen Tagen scheint meine Kamera unter der Kälte zu leiden. Aus rätselhaften Gründen sind plötzlich alle Daten zurückgestellt. Ich muss Sprache, Datum, Zeit usw. neu eingeben, als hätte ich die K-7 oben auf dem Sanjarcohkka gekauft. Hauptsache ist, dass ich ohne Einschränkungen fotografieren kann.
Mittwoch, 24. März 2010
Wie üblich überschreiten wir auf dem Weg nach Teusajaure den Urtticohkka. Oben am steilen Gipfelhang liegt sehr viel Triebschnee, wiederum ist Vorsicht geboten. Die Abfahrt ist dann wieder wie oft gehabt: Pulverschnee, endloses Kurzschwingen im weniger steilen Gelände, zum Abschluss akrobatisches Kurven um Birkenstämme mit gelegentlichem Einfädeln. Die Abfahrt endet direkt vor den Teusajaurehütten. In der Sauna sind wir in Gedanken schon auf der Heimreise. Wenigstens heute abend riechen wir alle gut und hoffen, dass dem morgen auch noch so sei.
Donnerstag, 25. März 2010
Heute ist Temperaturrekord. Das Thermometer zeigt minus 28, beim Hüttenwart sogar minus 31 Grad an. Wir haben einige Mühe, die Felle aufzukleben.
Vor unserem Ziel Vakkotavare ist nochmals ein ausgedehntes Kahlfjäll zu überschreiten. Nach der Überquerung des Teusajaure steigt es im dichten Birkenwald gleichmässig an. Leider zeigt sich heute das schöne Schneehuhn vom März 2008 nicht. Wir ziehen hoch an die Flanke des Rahpattjårro hinauf, um möglichst weit auf das Plateau hinausfahren zu können. Heftiger Gegenwind beeinträchtigt dann unser Vorhaben. Vor der steilen Abfahrt machen wir eine letzte Rast. Als wäre 1. April will man mir weis machen, wir würden jetzt nochmals die Felle aufkleben. Ich bin jetzt doch ein bisschen müde, glaube diesen Schmarren und ärgere mich. Humor muss sein - schlussendlich freue ich mich sehr, unten in Vakkotavare anzukommen. In 11 Tagen zwei kleine Stürze, keine Blasen, alles im grünen Bereich, dafür bin ich dankbar.
Tisdagen den 23 Mars 2010
Vi klättra i stället för det misslyckade tur till Kebnekaise vi idag Sanjarcohkka. För mig är detta den mest idealiska fjälltopparna i regionen. Precis bakom Kaitumjaurestugorna börjar planen, bara i en björkskog och i öppen terräng. Efter ungefär en timme att passera axeln ca 1000 m. Åsen ställer tillbaka då, över branta sluttningar att nå toppen på nästan 1600 m. Svenskarna är av exakt vilken höjd information är inte så intresserad. Den vackra topp inte mäts. Som alltid inspirerar kan avresa Ueli visa i de allra terrängen sin fina telemark varv.
För första gången i min kamera dessa dagar verkar lida av kylan. För mystiska skäl sätts plötsligt tillbaka alla data. Jag har att välja det språk, datum, tid, och så nytt, skulle jag ha köpt K-7 på toppen av Sanjarcohkka. Huvudsaken är att jag kan skjuta utan begränsningar.
Onsdag 24 Mars 2010
Som vanligt, passerar vi på väg till Teusajaure Urtticohkka. Uppe på den branta sluttningen toppmötet är mycket driven snö, åter vara försiktig. Avfärden sker igen som vanligt ofta: pudersnö, ändlösa kort vänder på mindre brant terräng, i slutet akrobatiska kurvor genom enstaka björktimmer med trådning. Avgång slutar precis innan Teusajaurestugorna. I bastun, tänker vi redan på väg hem. Åtminstone vi i kväll luktar allt gott och hoppas att framtiden var aldrig så.
Torsdag 25 Mars 2010
Dagens temperatur rekord. Termometern visar minus 28 grader. Vi måste hålla vissa svårigheter i skinn.
Innan vårt mål Vakkotavare Kahlfjäll är återigen en längre pass. Efter att ha korsat Teusajaure det stiger i den täta björkskogen på jämnt. Tyvärr visar idag den vackra ripa inte från mars 2008. Vi drar upp till kanten av Rahpattjårro upp till så mycket som möjligt att komma ut på platån kan. Fierce motvind kommer att påverka vår plan. Innan den branta nedstigningen gör vi en sista paus. Som skulle vara 1 April vill ge mig bevis, skulle vi nu återigen fästa skinn. Jag är fortfarande lite trött, irriterad och tycker magar. Humor måste vara - äntligen är jag mycket ner att komma till Vakkotavare. På 11 dagar, två små krascher, inga bubblor, till de gröna, men jag är tacksam.
Bericht in vier Teilen
Tourengänger:
laponia41

Communities: Skandinavien Forum
Minimap
0Km
Klicke um zu zeichnen. Klicke auf den letzten Punkt um das Zeichnen zu beenden
Kommentare (2)